"Holocene"

Jag hatar verkligen när jag gör folk besvikna.
min familj och de närmsta som jag har omkring mig.
Jag valde att söka in på högskolan i dalarna men kände nästan direkt att de inte riktigt va något för mig. Jag ville inte lägga ner mer tid på något som känns helt fel. Jag kan ju inte göra något bara för att min familj vill de.
Som jag nämnt tidigare så är jag en oerhört velig människa som inte riktigt vet vad jag vill. I mitt tidigare inlägg pratade jag om min "Att-göra-innan-döden-lista".

Några saker som jag vill göra innan jag dör:
- Resa
- Göra en volontärresa
- Utbilda mig
- Flytta till ett hus då jag själv får inreda
- Starta en ungdomsgård där barn och ungdomar kan hålla till
- Luffa genom Europa
- Hoppa fallskärm
- Skriva en bok
- Åka tillbaks till Australien

Ja som ni ser så har jag en del saker som jag vill göra.
De är bara en liten del av de som jag vill göra. Har miljoner saker som jag vill göra. Någonstans så måste jag inse att jag inte kommer att kunna göra allt de där för att allt kostar pengar i princip. De betyder att jag kommer att behöva jobba röven av mig för att lyckas uppfylla mina önskningar. Men jag VET att jag också kommer att lyckas för att så länge som man tror på sig själv och inte ge upp i första taget så klarar man sig långt här i livet.

Nu har jag en tid framför mig då jag har en del val och beslut att ta.
Vad vill jag med mitt liv?
De kommer ni att få läsa i min blogg, vägen till lyckan.

Nu ska jag laga lite mat, pasta carbonara står på menyn.
Puss och kram från mig

vet varken ut eller in!?!

Vet inte om ni också kan komma till sånna vägskäl i era liv då ni varken vet ut eller in. Är man i den åldern jag är i nu så vill man ganska mycket om man heter Fanny Martina Svensson. Ni skulle bara se min "Att-göra-innan-döden-lista".
Den tar liksom aldrig slut!

Jag är en människa som kräver struktur och har otroliga kontrollbehov.
Behöver ha kontroll över och saker och ting men samtidigt är jag en människa
som tar allt lite som de kommer. Allt ordnar sig alltid, de vet jag ju.
Tillsammans med struktur och kontrollbehov blandas allt samman med spontanitet och impulsivitet och en gnutta ångest på de. Ni hör ju hur de låter?
Som att de inte riktigt går ihop va? Yes, jag är en ganska orolig själ som vandrar omkring på denna jord och vet varken ut eller in.
En människa som är förbannat konflikträdd men är bäst på att trycka ner sig själv till botten. Jag är ofta arg på mig själv för att jag inte vågar stå upp och säga vad jag tycker om saker och ting. De är lätt att bli utnyttjad då.
Man kan inte låta sig behandlas hur som helst.
Har mått dåligt innan i livet så va fan nu kan de vara slut på de.
Den enda som kan förändra något är ju jag själv, INGEN annan.
Alla får tycka att jag är korkad och tycka och tänka va de vill men jag struntar i de nu. Jag går den väg jag vill och de är bara jag som väljer hur min framtid ska se ut.

Nu ska jag krypa ner i sängen, lyssna på musik och troligtvis somna också.

"Drömmar är till för att förverkligas" <3

Tack för allt 2011!

2011 blev verkligen mitt år.
Ett år som har innehållit glädje, tacksamhet, längtan, saknad, festligheter, lycka, stress, ilska, sorg... Skulle kunna nämna en mängd olika saker men de tar för mycket tid.

Den 10 Januari 2011 sa jag hejdå till min familj och närmsta vänner.
Jag packade ihop resväskan som jag säkert började packa MINST en månad innan jag åkte.
Jag och Sara blev uppkörda till Stockholm och fick bo hos Marie, P-G och Sixten över natten. Den 11 Januari låg jag i Sixtens barnrum, i Stockholm och kunde inte sova.
Flyget lämnade Arlandas flygplats försenat på grund av snöstorm.
Efter 13 timmars flygtid landade vi i Bangkok då vi hade 30 minuter på oss att ta oss från de ena flyget till de andra. Ytterligare otroligt jobbiga timmar på ett trångt, med växlande temperatur mellan kallt å varmt, som luktade äcklig thaimat, mellan Sara och en snygg Tysk kille. Flygresan går inte att beskriva. Något av de absolut jobbigaste jag gjort. Mådde riktigt riktigt dåligt!

Minns precis ALLT kvällen då vi landade i Sydney.
Jag kan fortfarande minnas lukten, alla människor som va omkring mig, glädjen att vi äntligen kommit fram, känslan av att gå på säker mark efter 22 timmar på ett flyg.
Är numera van vid att flyga och har lärt mig att älska de.

I April flög vi till vackra Nya Zeeland, där gjorde jag de absolut häftigatse jag gjort. Hoppade Bungy jump över Lake Taupo. Fy faaan vilken känsla!
En kick som jag ibland kan leva på fortfarande.

Jag har snott mat för att vi varit fattiga, jag har festat med en mängd underbara människor ifrån hela världen, har kissat på öppen gata i Melbourne, Jag har dykt i barriärrevet, Varit sjösjuk på en segelbåt i tre dagar, diskat hundratals bestick för att få en gratistur med lady musgarve båten.

I Maj åkte vi till Thailand där vi lärde oss pruta och jag åt i princip ingenting.
Vräkte i mig maten när jag satte mig på flyget tillbaks till Stcokholm.
I Stockholm den 18 Maj hämtade Saras föräldrar upp oss på Arlanda flygplats.
Jag grät när jag såg Stockholms skärgård, ett sommar-Sverige som va otroligt vackert uppifrån himlen. Jag överaskade hela familjen med att komma hem tidigare.
Glömmer aldrig någonsin deras miner.

I Juni började jag jobba för städtjänst i träslöv. Min gamla klasskamrat blev därmed min chef.

Gick på en mängd olika konserter mellan Juni och Augusti månad.
I Juni drog vi till Where the action is i Göteborg.
I Juli åkte familjen Svensson/Strömbom till Köpenhamn.

Hamnade i en liten svacka i Oktober månad men bestämde mig till slut att söka in på lite utbildningar runt om i Sverige. Jag, Diana, Ellen, Linnea och Jennifer åkte även ner till Hultsfred, Rookiefestivalen. Allihop dog lite när vi kollade The Concept när en utav Sveriges snyggaste män sjön "D-D-Dance" som blev 2011:s sommarlåt.

I December månad fick jag beskedet.
Jag kom in och vecka fyra börjar jag plugga och kommer troligtvis bli examinerad gymnasielärare inom Svenska. Detta kommer att ta mig fem år. Men de är ingenting som ska få hindra mig.

Jag har alltid varit en människa som vill testa på nya saker, som söker mig till utmaningar, som behöver kickar i sitt liv.

Nu ser jag fram emot ett år fyllt med nya utmaningar, en resa och att bli
student igen.

Har en del mål som jag ska ha uppfyllt under detta årets slut.
Ta mig igenom året hel och ren. Leva livet fullt ut samtidigt som jag ska vara en seriös och duktig student. Vill inte ha en massa krav på mig. Jag hoppas bara på att jag å mina nära och kära ska tillsammans med mig ha ett toppen år. Då är jag mer än nöjd! :)

Detta blev ett långt inlägg men klart värt de för jag fick absolut ut något av de. :)

"Sjukhus"

alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5670785314485461490" />





Har kommit in i en sådan period då jag drömmer varje natt.
Hatar att drömma även om de kan vara bra och härliga drömmar så vaknar man alltid upp besviken på att de inte va sant.

I natt drömde jag om att jag skulle åka tillbaks till Australien.
Jag saknar Australien hur mycket som helst.
Har inte pratat om resan med någon.
De enda folk frågar mig är "Hade du det bra?" sedan verkar de inte intressera något mer. Jag hatar att skryta och att prata om mig själv så vill inte heller prata om de och verka självisk. Men jag kan faktiskt erkänna att de är fruktansvärt jobbigt att inte ha någon att prata med de om. Borde träffa Sara så vi kan prata om vårt halvår ihop. Resan va något bra som hände och jag reste i helt rätt tid.
Allt va faktiskt ganska tråkigt och jobbigt och allt jag ville va att komma bort,
när jag väl kom bort så va allt underbart. Man slapp tänka på allt trisst som man har att tänka på när man är hemma i den trissta vardagen.

Jag minns speciellt ett tillfälle.
Sista dagen i Surfers paradise.
Jag gick ut på en promenad i min ensamhet och satte mig på stranden.
Lyssnade på musik, Kent. Som vanligt när jag känner mig lite sentimental och går in i mig själv och börjar tänka. Låten "sjukhus" spelades på högsta volym i mina hörlurar.
När jag satt där på stranden, kände vinden i mitt hår, kände lukten av hav och såg alla solbrända kroppar och jag fick ett sånt där lyckorus och jag kunde känna hur tårarna rann ner för mina solbrända kinder. Tror aldrig jag varit så lycklig i hela mitt liv. Just då i de ögonblicket ville jag aldrig mer åka hem. Jag har bestämt mig för att åka tillbaks som i min dröm.

"There is hope"

kasstar upp lite bilder ifrån helgen.
I fredags drog jag, Ellen, Diana, Jennifer och Linnea till Hultsfred, Rookiefestivalen. Hade riktigt roligt. Festade loss hela fredagen och kollade på The concept, Newkid och Tangerin. Va dock aningen jobbigt att köra hem på lördagen sen.
När vi kommit hem runt fem tiden la jag mig och vilade. Hoppade in i duchen och drog till Jossan på förfest inför pubkvällen på Mandys.
Hade en riktigt bra helg med mina fina vänner med andra ord.

I Måndags vilade jag upp mig för igår (tisdag) började jag jobba igen.
Jobbar nu alltså för städtjänst i Varberg igen.
Skönt att ha tider att passa och göra nått vettigt på dagarna.
Imorgon är sista arbetsdagen för denna veckan och i helgen får de nog bli lugnt.
Bio kanske? :)

Puss!

"Satan i gatan"

Älvsereds höstfest och myskväll har denna helgen innehållit.
Höstfesten blev en väldigt dansant kväll och natt.
Somnade klockan halv sju i morse så de säger väl sig självt att de blev en lyckad fest. Vaknade klockan nio och gick en lång promenad i de härliga höstvädret, jobbat på Ullareds el och ätit våfflor med min ena hälft av min familj. Ni anar inte hur otroligt trött jag är nu. Kommer sova gott i natt hoppas jag.

Imorgon ska jag till Ikea med mamma.
Har fått köket målat och om tapetserat i förra veckan så nu är köket superfint.
Imorgon ska vi alltså handla nytt till mammas fina kök.

En annan sak som jag bara måste skriva av mig med är att jag faktiskt börjar bli rädd för människor häromkring. Hur fan kan en människa skapa ett facebook konto i mitt namn och skickar sedan en vänförfrågan. Tror inte att jag ska fatta den lätta heller, hmm va är grejen med att göra så? läskigt, mycke läskigt.
Så otroligt härligt att inte ha sånna människor i sitt liv längre.
Vill aldrig någonsin ha sånna människor i mitt liv, de är inte värda min tid.
I'm bulletproof! :D

"Släpp aldrig in dom"

Ångesten börjar avta och jag kan nästan känna att de ska bli skönt med en ny vecka.
I fredags va jag och Jossan ute i Falkenberg.
De va verkligen jätte roligt!
Har inte varit ute i Falkenberg på väldigt länge men hade en kanon kväll verkligen.

Sedan sov jag bort hela Lördagen vilket gjorde att ångesten tog över min kropp.
Har haft otroligt mycket ångest den senaste månaden.
Panikångest som får mig att må dåligt både fysiskt och psykiskt.
Jag skakar i hela kroppen, börjar hyperventilera, känner av yrsel och mår illa.
Ibland kan de kännas som när jag va på segelbåten i Airlie beach i tre dagar.
Men allting handlar om psyket!

Ångesten tror jag beror på att livet står helt öppet för allting.
Jag vet inte vilken väg de är jag ska gå.
Borde jag flytta? kommer jag börja plugga till våren? sådana frågor kan
jag ställa mig.
De flesta tycker kanske de hade varit skönt att känna så som jag gör men jag kan mest tycka de är så otroligt påfrestande när jag inte vet någonting.
Ibland önska jag att jag kunde se in i framtiden faktiskt.
De är ganska jobbigt men också ganska spännande att vara helt ovetande för livet.
Vad kommer att hända här näst?

sedan har ångesten en stor betydelse till att jag är en tjej med extremt höga krav på mig själv och har tio tusen saker som jag måste ha gjort innan jag dör.
De handlar inte om att jag har dödsångest utan för att jag är en rastlös, spontan och impulsiv tjej. De måste helst hända saker hela tiden för då mår jag som bäst.
Ni ska se min lista på alla de saker som jag vill få gjort innan jag dött, den är lång vill jag lova er. :)

Jag vet inte om ni också kan känna så när ni har några saker som måste göras så när ni väl har gjort dem så kan ni äntligen slappna av. Sån är inte jag för när jag väl har fått en sak gjord då har jag redan hunnit tänka ut 10 andra saker som måste göras. Låter kanske helt knäppt men de är sån jag är och de kan inte hjälpas.

Tänkte dela med mig av saker ifrån min lista av mina mål här i livet:
- Hoppa fallskärm
- Besökt alla världsdelar
- Skaffa hus
- åka på en volontär resa
- Öppna en ungdomsgård
- skaffa barn
- Bli fosterförälder

Det är inga småsaker, vissa av målen kanske jag aldrig kommer att uppfylla och de kan få mig lite ångestfylld faktiskt. Detta är bara en liten del av de saker som jag vill ha gjort innan jag dött. Kan nästan tycka de är lite humoristiskt ibland.

"Man lever bara en gång och gör man de rätt så är en gång tillräckligt."

Nu ska jag sova klockan står på 06:45, då är de jobba som gäller. :)
god natt!