Linas begravning igår, 7 september 2010.
Något som jag aldrig någonsin kommer att glömma.
Så vackert, så oförståeligt, så in i helvetes sorgligt.
Alla grät, jag grät men jag hoppas att Lina log, nu har tösabiten det bra.
Gamla klasskamrater, lärare och bekanta på en och samma plats, på en plats jag egentligen ville slippa att gå till, men de hade varit ett brott att inte gå dit och ta farväl av den sprudlande tjej som Lina var.
Dagen igår var en otroligt lång dag men nu är det en ny dag och nya tag..
Ha en otroligt bra dag allesammans!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar