"Monster underst i en hembygd våningsäng"

Lyssnar på låten "Den döda vinkeln" med Sveriges stolthet, Kent.
De är nog många som inte håller med mig nu men också många som håller med mig.
Men i alla fall minns jag när jag lyssnade på den låten som mest.
Jag, Diana och Louice.. lyssnade på Kent om och om igen våra forntida mp3 spelare.
Jocke sjunger "Monster underst i en hembygd våningsäng" och jag och Diana fick rysningar varje gång som vi hörde de och spolade fram och tillbaks i den låten.

På högstadiet hoppade Harri Mänty av bandet, jag och Louice grät på skolans bibliotek.
Löjligt men sant, det var stort i de dåvarande ungdomliga livet.
Inte mycket hände när vi va såpass unga, de var en stor sak.
På helgerna söp vi som de riktiga rockstjärnorna gjorde och hittade på konstiga saker som ingen borde få veta. Dansen till socker och alla helknäppa fyllor med "THE ROCKSTARS". Livet var ljuvligt och bådade gott.
Vi skulle aldrig någonsin lämna varandra men livet förändrades och vi växte ifrån varandra men tack gode gud för att ni format mig till den människa jag är idag.

Undrar om ni minns när vi gick ut mitt i natten och och lade oss i det höga, kalla och frostiga gräset och tittade på stjärnorna. Stjärnfall och våra önskningar gjorde natten fulländad. Tack för att ni funnits till för mig!