Va är det för jävla håla som man växt upp i? Allt består bara av en massa rykten och skit snack. Vart tog alla mina vänner vägen? Varför ska alla andra människor lägga sig i? allt blir ju bara fel då. Kan ingen låta sig själv sköta sitt egna liv?
Är så jävla hemskt att tänka på de som inte har något bättre för sig än att snacka en massa skit. De senaste dagarna har jag börjat inse att den enda man kan lita på är sig själv. Ingen annan, vågar inte lita på någon annan i alla fall.
Det värsta är att jag själv blir anklagad för att ha pratat skit. De gör ännu mer ont i hjärtat. Jag vet bara två människor som är helt ärliga och tack gode gud för att vi finns.
Är så jävla tråkigt att jag förlorat min bästa vän på grund av att folk är så jävla duktiga på att snacka. Ingen kommer någonsin förstå mig och det gör mig ganska ledsen. Men snart åker jag och då slipper jag allt trauma i denna skit hålan.
Funderar ibland på att aldrig mer komma tillbaka. De kanske är bäst så?
Det sista jag vill är att ställa till med problem eller att jag ska förstöra någon annans liv då vore väl kanske de bästa att jag inte kom tillbaks eller?
Vill inte få ont i magen varje gång man vill gå till harrys och ta en öl, vill se fram emot det och glädjas åt de med mina vänner. Inte vara rädd och osäker.
Jaja tack för mig!
Har du den där känslan?
(Vilken menar du?)
Jag menar den där känslan
(Av att någonting)
avgörande hände när jag var ouppmärksam
Att någonting försvann
Läs mer: http://kent.nu/latar/passagerare/#ixzz144rfvKMJ
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar